Studenten

Hon ställde sig upp idag med hjälp av diskmaskinen och jag som stod med ryggen mot och diskade, fick en liten chock då jag vände mig om och hon bara stod där... Det går så fort, hon utvecklas så fort, jag hinner inte riktigt med. I helgen började hon att krypa ordentligt men bara lite grann och nu ställer hon sig upp. Snart går hon. Måste bara stanna tiden lite så jag kan memorera detta, tatuera in i min hjärna i min själ allt som händer, vill kunna ta fram det när min älskade unge tar studenten. För där är vi nog snart om det fortsätter att gå så här fort.