Idag har jag skottat bort all snö ifrån balkongen, nu ligger där bara ett tunt lager och fortsätter detta töande så kommer det att vara borta tills imorgon. Detta innebär att vi snart kommer att kunna ta ut balkongmöblerna och så lite vårblommor, för då är våren här.
Jag längtar så efter att sitta där och dricka kaffe och bara filosofera över livet. Katten Max som inte vågar vara ute älskar också balkongen, han brukar sitta där och titta på allt på marken och fåglarna som flyger och retar honom. Denna vår kommer även Vinkis att vara med oss undrar om den lille kommer att gilla balkongen lika mycket som vi?

Marskatt

Det finns ett slut eller en början, det beror på hur man ser på det. Ett slut på graviditeten och en början på ett nytt underbart liv. Senast på fredag den 5/3 kommer jag att bli igångsatt om inte Vinkis behagar komma innan det. Då blir Vinkis en marskatt, det passar bra i vår kattfamilj.
Även våren är på ingång, + 5 grader, det känns som att det kommer att bli en bra helg och vem vet kanske vi inte behöver vänta tills på fredag...

Vi sover ikapp mina prinsar och jag

Vår

Jag längtar efter våren, höra hur det droppar på fönsterbläcket och fåglar som åter kvittrar.
Jag längtar efter att få dricka vin med mina vänner, känna vinets första rus genom kroppen.
Tiden är snart nära för att vi åter skall fyllas med liv.

Vem är du
som gömmer dig i mig?
Är det kärleken själv?

Längtanstider

Jag är gravid och bara väntar på att mitt lilla troll skall komma ut i den stora vida världen, men mitt troll som kallas Vinkis har ingen lust att ge sig till känna ännu. Jag har gått 7 dagar över tiden och har gett upp hoppet om att Vinkis kommer snart, räknar därför istället med att bli igångsatt om 7 dagar, del blir liksom lite enklare att tänka så.
Är oerhört less på att vara gravid, kan inte riktigt förstå de som tycker att det är det mest fantastiska i världen. I början av graviditeten var jag orolig för missfall, sen efter ett tag vart det spännande, allt var kul fram till ultraljudet och man fick se den lilla lilla människan och första sparkarna var underbara men sen efter cirka vecka 25 ledsnade jag. Och vi ska inte prata om hur det har känts de senaste veckorna, tycker att det hela tiden har känts som att min kropp bara är en transport, nu vill jag ha tillbaks min kropp.
Trodde innan jag blev gravid att det skulle vara helt fantastiskt att vara gravid men det ända jag vill är ju bara att lära känna mitt barn, se vem det är, lukta och pussa på det, ge den all min kärlek.
Det känns ändå fel att gnälla när det är så många som inte kan få barn och vi hade inte det speciellt lätt heller, vi fick kämpa ett tag, men 9 månader är trots allt en väldigt lång tid.

Välkommen till min nya blogg!