måndag 14 juni 2010

Det är nu som det har börjat hända, Lo har blivit så stor, så stabil och duktig. Hon håller och leker själv med skallror och små mjukdjur. Hennes barnstol är målad och i hop skruvad så nu tränar vi små korta stunder på att sitta i den.
Nu förstår jag allt hon menar med sina små läten eller gråt. Hon är nästan alltid så glad men alltid är hon så mysig.
Åh, vad jag älskar mitt lilla knytte hon är överallt i hela min kropp och själ, i varje liten del på min kropp, hon är min vapendragare och våra äventyr har precis börjat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar