Min lilla Lokatt charmade hela Manhattan och det gick bättre än jag trodde att resa med liten, inte för att jag såg det som något hinder att resa med henne. Hon är ju världens bästa.
Men sakta kommer jag att börja längta bort igen, hemma är bäst och hösten är mysig med sina färger och burr, men jag vill alltid ha något att längta till, en liten morot att tänka på de dagar man inte känner för att göra någonting. Då lyser moroten upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar