tisdag 28 september 2010

Längtar tills imorgon då jag får dricka mitt morgonkaffe igen.

tisdag 21 september 2010

Ledsen i sinnet blir man på de som röstat på SD. Jag personligen tror att det är inskränkta och rädda människor som är mindre begåvade. Jag är ledsen i sinnet för att vi skall ha en borgerlig regering i 4 år till. Vad är det för vindar som blåser i Sverige, vi var ett land att vara stolta över men nu börjar jag fundera... Jag kommer aldrig att acceptera främlingsfientlighet, vi måste upp till kamp och kanske är det det som förenar alla oss andra som inte röstar på SD. Såg att en av riksdagsledamoten i SD var lärare, tänk om lilla Lo skulle få en sådan lärare, hon skulle få byta skola direkt, hur kan man ens anställa någon med de åsikterna? Jag blir dock lite gladare då alla de andra partierna vägrar att samarbeta med SD, än finns det hopp!

måndag 13 september 2010

snart 30 år!


Om några timmar går jag från 29 till att fylla 30 år. Inte så illa tycker jag. Men jag tror att nu ska man verkligen räknas som vuxen, undrar när det händer eller hände ibland är man jätte vuxen och ibland är man jätte lite vuxen. Mamma sa i alla fall att nu har jag vuxit färdigt:) nu räknas jag som senior, hon borde ju veta för hon är ju min mamma.
Grattis, grattis till mig själv som jag firade med en resa till The big Apple.

lördag 11 september 2010

Paris

Det känns som att man inte kan bråka om man åker till Paris, är det Europas mest romantiska stad? Jag bara undrar. Jag tror att jag ska pröva genom att åka dit, nästa vår ska jag och Calle ta med kärleken till Paris och pröva på att vara så där romantiska som man bara ser på svart vita filmer från 60-talets Paris.

fredag 10 september 2010

New York New York...

Underbart var New York och jag åker gärna snart tillbaka, för staden har så många skrymslen och vrår som jag vill upptäcka. En vecka gav mig mest skoskav och svettigt hår och en överblick över allt det underbara. Men jag vill fortfarande hellre bo en liten stund i Köpenhamn.
Min lilla Lokatt charmade hela Manhattan och det gick bättre än jag trodde att resa med liten, inte för att jag såg det som något hinder att resa med henne. Hon är ju världens bästa.
Men sakta kommer jag att börja längta bort igen, hemma är bäst och hösten är mysig med sina färger och burr, men jag vill alltid ha något att längta till, en liten morot att tänka på de dagar man inte känner för att göra någonting. Då lyser moroten upp.